Jag och Bea börjar bli ett team nu och det är jag verkligen superglad över. Igårkväll släppte jag henne i manegen. Och nej, det är verkligen inte så dramatiskt som det låter.. Hon brukar högst gå 2 varv och lukta på alla bajshögar och sen kommer hon tillbaka till mig i lugn och ro. Men igår sprang jag lite vid sidan av henne och hon var faktiskt rätt avslappnad och försökte förstå och lyssna på vad jag ville. Hon hade nästan alltid ena örat vikt mot mig och hon var nyfiken och riktigt arbetsvillig. Efter ett tag så släppte hon till på riktigt och bjöd tillomed på nått varv i galopp och slängde med huvudet! 

 

Med Marwin kom allt så naturligt och vi klickade lixom bara. Om ni haft ett djur som er allra bästa vän så vet ni vad jag snackar om! Tyvärr så har jag och Bea riktigt klickat på samma sätt, även om vi trivs väldigt väldigt bra med varandra. Så det känns skönt att vi börjar förstå oss på varandra. Med andra ord, vi har börjat snacka samma språk!