Den där magiska känslan jag haft under helgen fanns där även idag. Det är som att det bara klickade till i lördags då vi verkligen kommit ur våran lilla svacka, och nu kan jag glatt meddela att vi är starkare än någonsin! Jag är så glad att Bea är just Bea för hon gör mig så himla glad. Hon ger alltid 110% och stöttar mig på något vis när hon känner att jag är omotiverad eller besviken. Hur passen än går och hur glad eller ledsen jag än är så har hon alltid humöret på topp och det är något som jag verkligen behöver för att orka fortsätta kämpa mot min prestationsångest. 

 

Trots att dagens träning var helt underbar och allt bara flöt på så kunde jag inte komma undan den där klumpen i magen. Den klumpen som kan få mig att må så himla illa och den klumpen som ibland bara växer och växer tills mina ögon fylls med tårar. Idag gick det sååå himla bra och jag var/är inte missnöjd med min prestation heller. Så jag vet inte ens varför jag ändå får denna klump... Superjobbigt ju