Wow vilket underbart pass det blev idag! Bea var lite väl på till en början men hon använde det till något bra och hon kändes helt magisk. Jag har väntat på den där känslan när man känner "okej nu går det framåt" och den fick jag idag. Jag tror att ni vet vad jag snackar om. Ni vet när det är som en polett som trillar ner, jaa den känslan. Ibland blir jag nästan uttråkad och får lite smått panik när jag inte känner att jag och/eller Bea utvecklas.

 

Jag vill så mycket så jag har inte tid med medelmåtta! Haha nej, inte riktigt så kanske.. Men jag vill känna att det går framåt och att vi lär oss något nytt så vi inte stampar på samma ställe hela tiden.