Usch och fy för dagens träning säger jag bara. Jag hade sett fram emot att få visa hur himla avslappnad Bea blivit sååå mycket, och sen fick jag en nervös fiolsträng att sitta på istället. Självklart gav Bea sitt bästa ändå, och i slutet var det mycket mycket bättre än i början, men jag är ändå så himla besviken. Inte på Bea då, för hon är ett djur och har bra och dåliga dagar precis som alla andra. Men jag är så himla besviken på mig själv. Att jag för det första inte kan fokusera när folk tittar på, och att jag för det andra bara ger upp i situationer som dessa. 

 

Jag måste orka prestera och byta inställning när det blir såhär. Annars sitter jag som en död fisk och låter Bea göra lite som hon vill och då får jag ju inte ut något av ridpasset inte. Grejen är bara den att när Bea blir lite spänd och nervös så känns det som att jag bara gör allt hundra gånger värre. Att jag inte klarar av henne lixom.. Bara att fortsätta träna!