Det var längesedan sist så idag tog vi oss en privatlektion för Carro. Bea kändes inte rolig för fem öre till en början och då gav jag halverst upp under framridningen (don´t do that people) så när Carro kom så kändes det hopplöst att försöka träna på avsaktningar från galopp till skritt vilket jafg verkligen ville göra, för det behöver vi hjälp med. Carro började instruera mig om vad jag skulle göra för att få henne till ett jämnare stöd men det släppte som inte, och bättre blev det inte heller. Så hon gick och hämtade sin hjälm och hoppade upp på Bea och fick känna lite på henne. Tydligen så var inte alls Bea som Carro föreställt sig så när jag hoppade upp igen så bytte vi taktik och då gick det mycket bättre. Lyckligtvis så hade redan Carro fixat det mesta då hon red så när jag hoppade upp var det bara att vidbehålla det hon plockat fram! 

 

Vi kom fram till att jag är alldeles för snäll med Bea och svansar mest runt henne eftersom hon är tuffare än jag tror. Om jag tex bankar till henne med skänkeln en gång då hon inte lyssnar (vilket jag mer eller mindre aldrig har gjort) så får jag fullständig panik och behandlar henne som porslin efteråt. För mig så har det känts som om hon inte kommer lita på mig längre om jag säger åt henne eftersom hon är ganska känslig. Men Carro var rätt hård, på ett korrekt och bra sätt utan att vara elak, och Bea blir bara lite pinnig och trippig några få steg och sedan är det som bortblåst. Jag måste helt enkelt ta och skärpa till mig och vara lite mer bestämd så Beisen inte hittar på egna saker, så som att fatta galopp helt plötsligt eller tväröka. Tidigare har jag alltid skyllt det på mig själv, vilket jag säkert kommer fortsätta göra ett bra tag, och jag har inte riktigt insett att Bea bara gör det för skojs skull typ. Absoult inte för att vara dum utan mer för att hon kanske känner att hon kan om hon vill ;)