Idag var det dax för torsdagsträningen och vi hade, som jag sagt tidigare, hoppning men denna gång lite mer åt markarbetshållet. Bea var fin och lydig idag men tyvärr så kunde jag inte hålla nerverna i styr denna gång heller. Vi hoppade och gjorde det vi skulle och Bea var lika glad som alltid vilket får mig på lite bättre humör iallafall. Hon ställer alltid upp för mig min fina häst. När nästa grupp kom in i manegen för att rida fram så blev det för mycket och bägaren svämmade över för mig. Vi red banan en gång till och då gick det ändå väldigt bra med tanke på omständigheterna!

 

Beisen gör mig alltid på bättre humör då hon tittar på mig med sina snälla ögon och öronen spetsade framåt. Det är som om hon aldrig har en dålig dag. Som om hon alltid vill att alla i hennes omgivning ska vara glad. Jag är så tacksam att jag har henne de dagar som det går mindre bra eller då man bara vaknat på fel sida. Hon är verkligen en äkta solstråle!